Lite nalleterapi på gång igen i högsta fart. :)
Men jag kunde inte bara låta bli att få illustrera ännu en rätt så vanligt förekommande situation i relationsproblematikens värld mellan människor. Tänk så många fina möjligheter och möten med egentligen fantastiska människor man riskerar förlora när man så sätter högra krav och förväntningar på hur de egentligen ska eller borde vara. Har ni också tänkt på det någon gång?
Är det då bättre med ett förväntningslöst och totalt accepterande av andra ? spontant kan tyckas ja. Iallafall säger förnuftet och det korrekta så. Kanske är det så också.
Det intressanta tyckte jag mer började i varför ens dessa höga krav dyker upp, vad det är i människor, som gör att man har så många förväntningar på hur den rätta personen måste vara, för att man ska kunna älska den personen. Som tidigare nämndes i blogginlägget senast där jag illustrerade vår inre rädsla lite kort, så tycks något även här i någon mening ändå bottna i vår inre rädsla. Särskilt om man varit med om ett par relationer innan, som totalt hamnat i ett totalt misslyckande eller slutat tvärt och hårt. Sådant påverkar oss. Vilket jag tror väldigt många ändå fått erfara :)
Vilket inte är så konstigt. Konstigare är om de inte påverkade oss något alls. För starka upplevelser är ändå starka upplevelser. Det är just också i dessa ögonblick som vi är som mest mottaglig för förändringar eller negativa mönster som vi sedan riskerar släpa med oss inför nästa relation.
Det svåraste är nog inte att sluta sig och bli hård, det svåraste måste nog ändå vara att förlåta sig själv i det hela. dvs förlåta sig själv för att man behandlade sig själv som kanske ett offer inför omständigheten, eller som en hård person mot andra, eller på andra sätt dömande och för att man slöt sig.
Det behöver nu inte vara så pass starkt som ovan nämndes, men man får ändå en liten vink på att dessa väldigt höga förväntningar ändå indikerar på att man själv egentligen kanske inte är redo för en ny relation för att man helt enkelt är rädd inom en.
Ska man då inte ha några önskemål alls hur den andre ska vara ?
I någon mening kanske det är bra ändå, det handlar att finna den rätte. Den rätte kan ju bara en och var själv besvara för vad som är rätt egentligen för denne. Här kan man faktiskt bottna helt och hållet i många timmars disskutioner in och ut på vad som är den rätta. Tror i någon mening att man inte ändå ska försöka analysera alltför djupt i denna mening. För svaren är olika, det är upp till var och en för vad som är kriterierna för att man ska falla djupare i förälskelsens sfärer.
jag vill mer lyfta fram denna sak som ovan när saker börjar bli en för stor sak, när man sätter på tok för många långa checklistor och krav på hur personer ska vara, så att det blir en nackdel för oss själva.
Så sätt gärna checklistor på varandra. En relation är ju ett samspel mellan två eller fler personer och de ligger i sin natur att det ska kompromissas och stöttas varandra om de nu tycker om varandra eller vill vara med varandra. Men kanske för er själva, undvik de allra högsta, för den rätte är kanske ändå den person som står på samma nivå som en självt, där kommunikationen är "fullständig" i någon mening, där båda är lika öppna och mottagande som kärleken inom oss kräver.
Sist, jag tror kommunikation kan lösa många misstag, att kommunicera och uttrycka önskan och känslor är mer guld värd än någon annan rikedom ändå. Kanske ska man isåfall ställa rätt sorts förväntningar på varandra som mer manar till att hålla kärleken vid liv än just det lite mer ofta ytliga önskemålen. Vilket är en stark kommunikation.
Även om det är viktigt med attraktion fysiskt, så får man ju inte glömma ändå att det är det inre som sedan kommer avgöra huruvida en relation håller eller inte i längden. Något att hålla i tanken. Större fokus på dessa inre kvaliteter kanske mer belönar båda mer kvalitativ tillbaks i slutändan.
Så ut och älska varandra, ställ gärna krav, men inte onödigt många krav ändå, så du riskera förlora en fin möjlighet att göra det du förmodligen egentligen behövde från början....kärlek, att få bli älskad och få älska någon annan. Vi behöver alla kärlek ! vilket till sin rent enkla natur tycks handla om ett totalt kravlöst accepterande egentligen, men samtidigt det svåraste man kan göra i livet.
Nalleterapin är över för denna gång.
Kram :)
