Träningsdagbok 30 december

Jaha, då var skidturen genomförd. Det blev ändrade planer, ingen Hagmarkspår i tyresta, utan detta spår gick vid rudan. 1 timmes fullträning. Har bra träningsverk nu i triceps iaf. De tekniker jag använde var i huvudsak stakning med frånskjut och ibland bara stakning. Men en tämligen svår teknik egentligen, för den tar otroligt mycket triceps märkte jag. jag fick till och med lite blodsmak i munnen efteråt. Det var en rejäl utmaning. Jag tror jag måste ha stakat mig fram ungefär 5-8 km totalt. Inte så imponerande sträcka, men att göra det med ständig konstant frånskjut är väldigt energiskt. Jag lyckades köra ikapp de flesta av någon anledning.

Jag tror att vallan jag hade gjorde att det blev lite för slipprigt och halt. Fick inget fäste, fästvallan tog inte, men däremot glidvallan tog mycket väl och nästan alldeles för bra, vilket gjorde att backarna fast de var väldigt snälla backar i rudan där jag åkte, att de blev rena berg och dalbanan.

Vilket i sin tur gjorde givetvis att jag lyckades göra 2 snygga vurpor där spåret också var något väl krökt. Men som tur var så såg ingen mig drutta på magen och drog in snö i byxan haha. Men jag skrattade åt mig själv för det måste ha sett fånigt ut :D.

Dessutom lyckades jag smeta in mina fina skidhanskar med mosad banan. Vilket också blev en intressant upplevelse....bjää :)

Så en riktig lärdom från dagen idag var att ha en bra fästvalla. Annars kommer ni nästan ingen vart. Jag fick ju tillslut staka mig fram helt, för det gick inte helt med stakning med frånskjut.

Nu börjar man förstå att valla är en vetenskap och ja för att kommentera detta, det är onekligen en viktig komponent i sammanhanget. Och det gäller ju inte att bara ha glid utan även motstånd när man trycker ifrån.

Någon nämnde också att jag kunde skjuta på bindningen men bara när jag blev mer van sedan. Van kan jag väl inte vara om jag druttade,

känner mig som nalle puh ibland, även om han ofta druttade och slog sig, så kunde han ändå resa sig upp och fnissa lite och sedan vara lika glad igen. För dum för att fatta för sitt egna bästa.

Men man måste göra misstag i livet ibland för att kunna lära sig.

Långskidturens förberedelse

Testade styrketräning igår, blev lite matt fortfarande efteråt. Antagligen på grund av jag hade lite förkylning kvar, samt dålig uppladdning. Mycket bättre idag. Men jag måste erkänna att jag knappt kunde vänta. En styrka eller en svaghet ? Så idag ska jag testa och åka långskidor i Tyresta by. Ringde en tjej där som hade koll på hur läget såg ut. Hon gav klartecken även om båda kunde konstatera att snön här håller på att smälta. Så det är bara till att ta vara på all möjlighet man får i livet och bära med sig sin packning för dagen.
Om det gick fint, så lär jag nog bli borta en stor del med bara träning. Blir intressant och kul.

Jag återkommer om lägesrapport lite senare.

Förresten så här ser mitt nya paket ut som jag köpte:

Det är av märket Fischer givetvis. En skida som är en mellanting av vardaglig motion till mer krävande, inte lika dyr som en vasaloppskida men förbaskat dyrt ändå :).
Men att gå ett snäpp högre till vasaloppskida är inte aktuellt än. Vallan kommer ändå avgöra om jag kommer fram eller ej, då spelar det ju ingen roll om skidan är värstingen eller minstingen. Idag är det ju plusgrader så jag måste kila ned och köpa en valla för plussgrader innan jag drar dit.

Återkommer om läget. Får se om man kanske kan uppdatera status via twitter lite då och då.

Träningsdagbok 27 december

Har varit lite febrig hittills. Vilket har känts lite halvkul. Det verkar som jag var sist i raden att bli lite febrig. Men det verkade som den gick över på 2 dagar.  Men jag har inte legat på latsidan när det gäller träningen ändå utan gjort en research och kom fram till rätt intressanta saker rörande träning.

Det jag fann var något som berör rörlighet. Vilket kan tyckas vara trist nog för en friidrottsutövare. Men ack så fel. När jag läste på så insåg jag att man kan öka sin prestation enormt mycket bättre om rörligheten var den bättre. Därför kom jag och tänka på att det citatet en tjej som jag träffade häromdagen som höll på utöva yoga sa till mig att man får snyggare och utdragna muskler vid yoga, och klick sa det i huvudet. Stretching är nyckeln. Många idrottsutövare är dåliga på detta inklusive mig själv :).

Men sedan hittade jag även fler belägg för hur viktigt denna "tråkiga" del är och hur viktig rörligheten också är.

Hittade en artikel i tidsskriften outsideonline
http://outsideonline.se/2012/12/20/battre-rorlighet/
Som tar upp detta, som sedan ledde till sidan
http://www.mobilitywod.com/

Jag fann det hela lite roande med citatet som Starret nämnde:
”Den typiska idrottaren är brutalt ineffektiv, Att få bort stelhet i vävnader och kompensationer som kroppen har gjort, är som att släppa nödbromsen i en Ferrari.”

Här föreslog artikeln att man skulle använda elastiska band. Vilket har blivit mer populärt på sistone.
Eller så kan man förstå att yoga är ett rikt alternativ till ovan. Såvida den innefattar fler stretchövningar för olika delar som används. Men att yoga är ett bra alternativ gör det hela också aktuellt. Den har inte längre sin flumhetsstämpel längre utan blivit ett accepterat och naturligt val hos många människor idag.

Men budskapet är tydligt. Ökad rörlighet ger ökad prestation. Vilket jag lätt kan tänka mig att så stämmer. Alltså är något som jag kommer ta i stor besiktning när jag kommer träna inför extrema lopp, eller träna olika multisporter som jag har planer på och vill prestera mer.

Mycket intressant som sagt!

Nu är jag bara mer supertaggad att ge mig ut igen. Framförallt behövs införskaffa lite utrustning för löpning men också skidåkning. Även om plusgrader dök oväntat upp, så tror jag att man kan få fördel av vinterns möjligheter att träna sig starkare. Kylan och vintern kommer nog ligga till ett tag kvar ändå. Måste försäkra mig om att bli frisk först. Hälsan går före mina intensiva träningsambitioner trots allt.

Träningsdagbok 25 december

Nya resultat har uppmätts.
I styrketräningen tar jag nu upp mot 80 kg i bänkpress.
Mitt senaste rekord innan jag tappade mycket pga sjukdom, låg på hela 95 kg.
Så det är en liten bit kvar där. Men här ska jag mer bygga på basövningar, och försöka ta ut mer musklerna på övningarna. Vissa delar får jag bra respons ifrån, andra måste jag försöka förbättra teknik och set/reps på. Mitt fokus och ork är det fortfarande inte fel på. Har mycket energi att hålla på. Ibland har man tränat över 1 timme, men mitt mål är att fokusera energin på 1 timmes träning endast åt gången. Däremot har jag nästintill tränat varje dag nu, vilket i genomsnitt blir i 6 gånger i veckan. Medräknat med löpning. Det är därför resultaten börjar märkas, eftersom jag också äter mer, blir mer hungrigare oftare och har förbättrat kosten. Åter igen kosthållning = garanterade förbättringar. Man kan aldrig bli för bra här.

Har blivit bättre på rodden och tar en kilometer på knappt 5 minuter med full belastning dvs 10:an
Eftersom det ger bra ryggövning och bra utveckling för kajakpaddling inför våren :)

Dessutom har jag nu avverkat ytterligare mil på löpningssidan. Tar milen nu på 1:20 i bara snö och motstånd. Får ses som en förbättring också. Orken är det inget fel på märker jag, jag klarar mer där. Alltså kommer jag öka löpningstiden nu så att jag springer upp mot 2 timmar oavsett hur långt det blir eller ej. Men jag ska ändå hålla ned lite på tempo och uppnå timmarna mer i början, det kan som sagt vara förrädiskt halt på många ställen.
Dessutom har jag via google earth stakat ut tänkbara slingor som är ungefär 1 mil långa, så jag vet hur långt jag sprungit och kan räkna antalet mil som ska uppnås. Det fina med google earth upptäckte jag relativt nyligen, var att den har en funktion för höjdkurvsprofilen också, man får en bild av höjdkurvan på hela sträckan och kan se vart man bör satsa energin på att springa och vart man helt enkelt kan gå. Den är också till för att man ska i förväg få veta vad som väntas och mentalt kan ställas in på olika svårighetsgrader. 

Börjar tycka om vinterns fördelar med träning! Många hatar den och ogillar starkt kylan, men jag har faktiskt börjat se möjligheterna i det här, med avseende på träningen. Gäller att ta vara på den nu. Därför kommer jag införskaffa mig på ett par långskidor snart med, förutom utrustning för löpning. Mycket bra träning för hela kroppen, samt så är det lite mysigt att ta med sig en matsäck och göra en tur och kanske ta en paus någonstans om det är fint väder och mumsa i sig den. :)

Kanske får man med sig någon på färden med så småningom, det skulle bara vara mysigt :)
;)

Hursomhelst, i morgon blir det skidprospektering och lite annat skoj aktivitet :)

Sist min checklista blir:
Att nu börjar det bli dax att föra in resultat från träningen.
För nu tycker jag att jag är redo att börja bygga på allvar. Tidigare har varit en första uppbyggnadsfas, för att komma igång och bli van igen.

Så det kommer bli spännande...

Träningsdagbok 17 december

Söndagslöpningen har genomförts.

Turen denna gång blev endast 1.4 mil , men gjordes i total snö! vilket gjorde att turen tog nästan 2 timmar att avverka. Temperaturen var runt 0 till +1 grader gjorde att syntetmaterialet i understället höll sin temperatur.  Det blåste och snöade också, men fast besluten mitt mål att genomföra en ultralöpning 2013 så är det här de bästa förutsättningarna att träna på...om man nu får tro de fina löparpersoner som jag pratade med och gav mig råd angående uppstarten.
Jag höll "bra" tempo i stort sett hela tiden, fick arbeta mer i snön, man kan inte begära att det skulle gått fortare. Är förvånad eftersom jag inte planlade sträckans längd att den blev kortare än jag trodde. Men återigen de råd jag fick av duktiga långdistanslöparna var att träna mer i tid och inte sträcka. Alltså uppnådde jag mitt mål med bra marginal :)
Har schyst träningsverk i låren och vaderna och hälarna. så jag är väldigt nöjd! hoppas jag återhämtar mig inför morgonens utmaning.

Men åt andra sidan en liten besvikelse var det förstås, att det inte var lägre kyla för att verkligen se hur detta höll sig med understället, jag var bergis på att kylan var lägre, iaf när det blåste.

Andra noteringar är att jag var rätt tunn klädd i övrigt, så egentligen om kylan sticker ned, så är det tveksamt i det här fallet om detta syntetmaterial håller sig från SOC. Men detta återstår att testa och i morgon är det dax igen. Om inget annat så får det bli merinoullet och då tänkte jag endast köpa överdelen främst, eftersom benen blir ju varma av rörelserna och kan nog hållas med det jag har men lungorna är nog skönare om man har varmare klädsel. Alternativt att ha flera lager, men den tanken gillar jag inte, vill känna mig så lätt och ledig som möjligt.

Det verkar som man kan se mina tränade bröstmuskler innanför ekipaget haha härligt :)
Roligt att min fortsatta hårda träning av styrketräningen vågar ge resultat :D

Positivt:
Bältet med vattnet hade en möjlighet att lägga min android-telefon i ett av dem och slapp
spänna fast den i armen. Vilket kändes mer ledigare

Negativt:
Bältet runt midjan hade en tendens att slippra ned även om jag spände detta. Tydligen hade jag en alltför smal midja för XL/L modellen av SOC's vattenbälte :))
Betyder att jag inte officiellt är tjock! :D men då behövs ett mediumbälte istället om jag nu ska köra på detta.

Har även börjat kolla in för min inkörsport för ultralöpning på följande vattenbärande ryggväskor:

Vilket heter Nathan HPL #020 och kan köpas bland annat på http://www.runnersgear.se kostar runt 699 kr. Huruvida om detta nu är en bra investering eller ej är frågan.

Mitt mål med väskan att den ska kunna uppfylla sitt syfte främst, men också att den inte ska kännas tung eller skumpande, när man springer länge, finns det inget värre än att känna att saker hänger löst, vilket får en att spänna sig. Spänner man sig förlorar man energi som man strategiskt behöver fördela på att ta sig igenom ett långlopp.

En ytterligare investering som väntas är införskaffandet av en pulsklocka.
Här funderas lite på  Garmin Forerunner 310XT.

Mina önskemål/kravspec på denna vore att
1. Kunna ställas in så att man kan få förvarning om man sprungit en viss sträcka
2. Sitta skönt på handleden
3. Uppfylla att mäta hastighet, höjd, puls,gps, tracks och vara trådlöst
4. Beräkna kalorier
5. Kunna ha larmsystem som förvarnar om man har för lågt eller för högt tempo

Finns det en sådan sak ännu ? :)

Bara önska sig då av tomten ;))

Nu idag måndag har jag styrketränat idag igen. Jag har funderingar på hur jag ska kunna kombinera båda intressena utan att man förbränner och skadar sig alltför mycket.

Dessutom vill jag försöka klättra någonstans.

Kanske behövs en träningscoach, som helst vet vad han/hon pratar om. Eller en träningspartner
att försöka träna emot. Det vore drömmen.

Mitt kommande mål nu blir att löpa totalt 10-14 timmar i veckan. Även om detta är målet så får jag försöka börja sakta sträva ditåt.  Återigen det gäller att få i sig mer kalorier än man gör av sig med, särskilt om jag styrketränar, vilket jag kommer fortsätta med.

Förberedelserna inför löpturen

Nu blev det lite inköp på viktiga saker inför löpningen igen.
En jättego mössa som jag förälskat mig i, schysta löparhandskar, hyfsat bra underställ som tål kyla mot -22 (sägs det iaf, men det räcker om den klarar -18). Samt ett vattenbälte för längre löpturer särskilt nu i vinter, när man kommer svettas och arbeta mer en hel del. Först var beslutet att införskaffa merinoull, men det får vänta, då priset var betydligt högre, och garanterad håller värmen, och riskerar att göra det alldeles för varm. Därför blev det syntetmaterial nu istället, som jag ska testa. Nu fattas nog egentligen inget annat än möjligtvis en pannlampa om mörkret faller på, samt en bra ryggväska, då jag tänkte lasta på lite extra vikt eller kanske sittunderlag och annat mys!.
Det som först dividerades om man skulle haft en ansiktsmask för kyla. Men efter par ovärderliga råd av erfarna löpare, som varit med ett tag, så insåg jag snart att detta kan man vara dock utan.

Väskan däremot är ovärderlig om man kan få med. Just för att få en vana att bära mer packning och få extra tyngd som gör att man arbetar mer samt kanske stärker kroppens ben ytterligare, men också just för att man kan få med sig nödprovianter, dricka, sittunderlag, ombyte, mobil, samt en extra tröja när man står still under längre perioder eller börjar frysa. Men detta måste jag välja med lite mer omsorg, då man kanske ska bära den rätt ofta och tungt, så den behöver hålla en längre tid än klädernas slitage. Kläderna jag köpte är mer för testning, om inte detta fungerar och man blir alldeles för avkyld då man behöver stanna alltför ofta så kommer jag ganska snart införskaffa underställ av merinoull på en gång!.

Hm, jag la också märkte till allt verkar vara köpt av märket soc :)
Vet inte om kvalitén här är den bästa, men detta tål att undersökas. Dessutom har jag inget emot deras kläder, de har fungerat i tidigare sammanhang och de kan göra snygg design på kläderna med, vilket gör löpturer lite mer roligare, man känner sig riktig stilig.

Och stilig blev jag :)))

Sedan blev det påklädning av underställ utan de ytterligare lager som sedan tillkommer när man ska ut, för sedan är det tänkt att man bara ska få på sig tajtsen och någon jacka och värmen ska då hålla sig :))

;)))

Snart ska jag testa detta live också!, ska bli spännande och se vad detta går för.
Återkommer om rapportering.

Hoppas att vädret blir lika fint som idag.

KRAM!

Snökaoset och de bortglömda

Det kom sig mitt i snökaoset som rådde att jag gick från stan till blåsut, och höll på gå mot farsta för att sedan gå mot haninge. På min tur stötte jag på en äldre dam, som var väldigt anfådd och var ensamt stående, bortglömd, på den igensnöade vägen, den var inte plogad för henne. Jag kom i rätta ögonblick. För det hade slutat illa för henne då hennes krafter var på väg att tina bort. I hela 500 meter trampade jag upp gångvänliga steg framför henne, hela hennes sträcka med endast mina fötter och eskorterade henne till sin hamn igen. Det var precis innan mörkret hade börjat tagit rejält överhand. Jag är glad att jag valde att gå den sträcka jag gjorde idag.

Föresten det framgick inte i händelsen att jag efteråt gick på fel tåg när ett lyckades rulla på, i hopp om att få lite tur vidare och slippa gå alla kilometer i snöstormen. Och hoppade på i felriktning och åkte därmed tillbaks :)
Vilket bara var att börja om med andra ord. Hur jag lyckades ta mig vidare är en fråga. Envishet?
Är definitivt hemma nu iallafall hela 5 timmar efteråt, för på något sätt lyckades jag så småningom ta mig till farsta strand sist och där fann jag något äntligen som kunde rulla på flera hjul. Det var en pendel som precis hade börjat fått rull igen. Vilket var nog tur ändå, eftersom jag bar på rätt tung packning och var inte klädd för att vandra för det hela egentligen, jag hade gått tillräckligt långt i snödrivorna som inte ens var upplogade, så snödjupet varierade, man sjönk ned vartannat. Men åt andra sidan skulle jag genomfört att gå hela vägen ut mot Haninge om det blivit tvunget så.

Nu ångrar jag lite att jag inte hade gjort det ändå. Fast det hade blivit tungt.
För vem vet....kanske hade det varit fler därute som behövt hjälp på vägen.

Fysikkoll nr 1

Ja, då genomförde jag det. Första fysikkollen efter det jag vart sjuk i höstas. Detta är något jag gör mellan jämna mellanrum, utan att det går till en överdrift. Men det resulterade i några bilder för att se hur man ser ut.

Gör detta mest för att se hur ligger jag till i jämförelse hur jag såg ut för kanske ett halvår sedan eller några månader. Eller som nu lite över månad sedan.

Jämför jag dessa bilder mot de tidigare så har det skett en förändring. Det är positivt!. Jag märker att det har hänt något, men samtidigt är det en bit från målet ändå. Ser vart man behöver fokusera mer på. Men att man är på väg mot en god fitnessform är det nog ingen tvekan om för min del iallafall.
Jag är nöjd med första uppstartsfasen. Som jag märker också så börjar antydan till magrutor dyka upp. Eftersom det nu inte är deffsässong än, utan inne i en uppbyggdsfas, så kanske man ska försöka hålla detta nere med att låta ev magrutor framträda så att de senare dyker upp tydligare inför våren och de utmaningar som kommer där i form av löpningstävlingar och lite annat. Därför jag kommer nog behöva underhudsfett om jag ska springa jättelånga lopp exempelvis och har en känsla av att de kommer rinna av som smör, när jag väl sätter igång med motionslöpningen.

Så jag hinner deffa rejält inför våren misstänker jag. Men jag känner redan nu att det finns lite rutor därunder. Så det är lite roligt att strikt träning ändå på kort tid kan ge resultat. Även om det tycks ta sin tid. Men det som är intressant är hur lite egentligen som behövs för att få saker att hända. För att jobba fram magrutor enligt många expertiser, så är det vad man äter samt hur man tränar som avgör resultatet. Träningen är det inget fel med, jag kör flera olika variationer på magträningen, inte bara den klassiska, utan även plankan och andra variationer med olika intervall. Men sedan också så dyker resultaten snabbare upp när man äter rätt! åter igen gott folk, välj rätt kost, ni kommer spara många timmar på detta. Jag vet vad jag pratar om där. Slarvar man alldeles för mycket så kommer detta betalas igen.

Dessa resultat har skett på knappt i princip 1 månads strikt träning med en någorlunda bra kosthållning. När jag blev sjuk en hel månad tidigare i höstas och samt tidigare somras så förlorade jag mycket av vad jag tidigare hade tränat upp till, gick ned i vikt rejält och
tappade formen för jag kunde inte träna eller äta!.

Efter den depressiva nedslaget, så rekommenderade min bror att jag skulle köra med crossfit, 3 gånger i veckan, intensivt och hårt och strikt. Vilket jag gjorde i kombination med annan form av motion. Och fram dök resultaten ganska snart upp igen, men inte lika mycket som innan det.

Jag behövde helt enkelt börja om från början, med en grundläggande uppträning igen innan man börjar fokusera på att göra något mer med kroppen i form av byggande om det nu är det jag ska göra.

Jag fick börja lära mig krypa innan jag kunde börja lära mig gå.


Nästa mål är nu att gå in mer för löpandet mer, samt hårdare träning, men samtidigt en förbättrad kosthållning, som baserar sig på ett större kaloriintag med varierad kost så mycket det går.

När det gäller klättringen så har jag inte kunnat klättra lika mycket än som jag haft ambitionen. Men Magnus en duktig instruktör, vänn och klättrare rådde mig att träna mycket underarmsträning samt ryggövningar som chins. Så här kommer jag lägga i förberedande syfte inför utmaningarna
att träna rygg mycket.

Snasket då? :) haha jag har låtit bli flitigt med detta....nästan. Jag har däremot styrt upp det hela lite bättre, så att man någon gång per 2 veckor får äta tusan vad som helst. Vilket jag tror är en sund hållning. Ersätter godis med antingen frukt eller grönt.

Vi får se vad nästa fysikkoll kan resultera om några månader.

Norrskenet eller inte

Säger bara wow, av någon märklig anledning så kollade jag ut genom fönstret. klockan var runt 3:00 på natten mot måndag. Först såg jag bara tre sträck på natthimmelen, och tänkte att det endast var någon ljus från hus och att det var disigt. Men ju längre jag kollade på dem, ju mer gick det upp ett ljus för mig att det kanske var ett norrsken som jag nyss började skåda!

Mitt i all upphetsning över fenomenet, så klädde jag på mig och tog med mig min mobil och gick ut och kollade. Jag försökte också fånga detta med mobilen. Tyvärr så blev inte bilderna lika vackra och tydliga som det jag fick se :(

Var tvungen att bildbehandla lite efteråt. Man kan se ett sträck på bilden ovan. fast det var ett otal sträck i verkligheten.

Förresten enligt artikeln från DN senast så var detta inte ett Norrsken
Inget norrsken – men vertikalpelare

Det betyder isåfall att min dröm inte gick i uppfyllelse ändå. 

Norrsken har länge varit min dröm att få se i verkligheten. Jag skulle gärna vilja flytta norrut. (har funderat på det många gånger) just för att jag tycker om Norrland väldigt mycket och gillar också de människor som finns där, men samtidigt också för dessa vackra fenomen. Det är sådana fenomen man önskade många gånger att man hade någon mer att dela dessa vackra upplevelserna med. Men nu får jag blogga om detta lite istället.

Nu måste jag hoppa i säng och sova någon timme :)

Jag spelade in en videosnutt, oturligt nog kanske man inte heller kan se något på den.

Men jag lägger upp den när den är fixad.

Kram på er alla

Energin och halvmara

Idag gav jag mig ut för att springa. Sträckan blev ganska rejäl den här gången.

Jag märkte att jag inte bara hade sprungit en mil på nästan 46 minuter som jag brukar ta normalt på timmen, utan 2 mil och den togs på 1 h jag hade sprungit 2 mil!!

Jag tog höstens första halvmara på nästan 1:46.

haha, sedan fick jag nog krypa hem. Benen fick vad de tålde. Det märkliga är att jag inte kände någonting förräns jag började uppmärksamma att jag bara sprang på. Men den inre envisheten gav verkligen energi för att åstadkomma något. :)

Jag måste ha fått ett flow från ingenstans, energi som kom där den behövdes som bäst.

Tänk om ...jag bara hade haft ännu mer energi, då hade jag förmodligen tagit min första helmara. Men jag kommer dit också :)

Klättringsdags

Klättringen idag blev lyckad. Idag tog jag nyare höjder, sträckte på gränserna
övade bouldring igen, samt gjorde många bra övningar.

Visste inte att min bakdel och vadmuskler kunde se så tajt ut, now i know :)

Det var kul att även Anneli följde med idag.
Hon är jätteduktig, precis som Magnus på att klättra.

 Här är jag arbetandes med överhänget.

 och så hittade vi en mammut förstås! Men fast vi letade så hittade vi tyvärr inte dess papput :(

 Anneli igen

 och så magnus

 Hm, jag föll ett par gånger. Tur att det fanns ett par madrasser under :)

Satte även ihop en egen liten film av dagens strapatser från klättringen. Kolla in den!

Tack för en fin klättrardag.

Kram

Dansen i ljuset

Fredagen blev en riktig bra kväll.
Mycket härlig dans och den här gången blev det många fina möten med underbara människor.

Själen behöver denna elixir och vi behöver alla närhet.

Eftersom jag tycker om att måla lite tecknade bilder, så tog jag mig ann att sätta bild på känslor och upplevelse. Visst blev den fin ? :)

Dax igen

Efter en bra vecka med mycket träning och kompisträffar, så var det dax igen.
Nu ska det ut och dansas igen.

Precis som om man inte kunde få nog. Jag vet inte vad det är riktigt.
Det är något i min själ som skriker efter detta, varje gång. Något som tycks vilja ta en plats i ens hjärta. Vad i dansen är det som lockar så mycket? är det mötet ? är det kontakten med människorna, närheten, intensiteten ? Något är det. Ska ta reda på det iallafall ikväll se om man kan finna svaren på dessa frågor. Blir iallafall ett bra komplement till fitness träningen :)
Börjar verkligen komma i form ordentligt, hitta smått tillbaks till den form innan sommaren.
Kroppen är fantastisk!

Så till alla modiga singlar, icke-singlar,  gifta eller andra lyckliga och olyckliga människor därute, strax tillbaks med den dagliga rapporten, håll ut! :)

Kram

Klättrardag

kl var 09:00 men ingen bil syntes till. Vart är han? - tänkte jag, väntades i det lokala cafet där jag bor, med lite spännande förväntan av dagens mål, hoppades man att bilen snart skulle dyka upp, så vi kunde åka till klätterverket.  Klätterverket är ett ställe i Sickla som erbjuder inomhusklättring och som har väggar som har försetts med ett gäng olikformade och greppliknande anordningar i alla former så man kunde ta sig upp för väggarna. Nu ringde det på mobilen, klockan var ungefär 09:04. Hallå - svarade jag. Ingen brådska svarade rösten på andra sidan. Det var Magnus. Min träningskompis för dagen, som nu vill komma igång att köra igen efter att ha haft ett lite längre uppehåll. Han har klättrat mycket tidigare och kände att det var dax att återuppta den förlorade tiden. Det är lugnt - svarade jag med lite lättsam röst. Kom när du kommer svarade jag. Innan vi la på, han jag kasta några flera ord i luren, "jag ser fram emot detta , ska bli kul".

Vi hade verkligen hela dagen på oss, så vi behövde inte göra någon brådska av historien. Vilket kändes skönt. Klockan började närma sig 10:00, nu kom han, och iväg for vi nu mot vårt mål.

Väl inne på klätterverket, och nu plötsligt med ett par klätterskor på oss, tog vi oss ann att värma upp lite, vi s.k. tunneln. Tunneln är en väg som har ett överhäng på nästan 45 grader. ibland kunde det nästan vara helt upp och ned, tycktes det se ut som. När magnus sedan fick löpa fritt tog han sig i ett enda svep rakt upp längs hela den lutningen. Måste ha varit nära 5 meter upp. Låter inte mycket, men tänker man på lutningen av väggen och den träningsnivån vi befann oss på, kände detta sig övermäktigt ändå. Riktigt imponerande var det. Det vi övade var bouldering.

Bouldering är en form av klättring där man klättrar på mindre väggar utan rep. Väggarna är upp till 5 meter höga och har tjockmadrasser under sig. Just för att öva upp sin klättringsteknik utan att skada sig.

Här är lite tjusiga bilder förresten av dagens strapats.

Jösses vad många greppklossar det fanns. Blev väldigt förvirrande :)

Det blev en hel träningsdag på 5 timmar och då inklusive  styrketräning efteråt.
Men jösses vilken träningsverk. Jag fann att det verkligen fanns muskler som jag inte trodde behövdes. Men i och med detta, så insåg jag också att detta var precis som allt annat, en tekniksport. Mycket handlar om vilken klättringsteknik man använder och är nästan A och O för en framgångsrik klättring. Har du den så kan du prestera mycket bättre med mindre energi och mindre kraft. Vilket jag naturligtvis inte gjorde och fick arbeta istället bara med musklerna :)
Och där kan man bara bli bättre på måste erkännas :)

Så det hela blev ju en rejäl utmaning denna dag, men sådan är jag, jag gillar utmaningar :)

Så jag njöt av det hela, lika mycket som Magnus måste ha gjort.
Här är också Magnus mitt i sin performance:

Snacka om vilket överhäng ;)

och här blev min belöning för dagen:

Ont i båda händerna samt en massa sårskorpor på fingrarna.

Nöjd ! :)


Här är lite film taget från vår klättring

Toves klättring

Tänker på Tove, min dotter. Vilket jag gör ofta.

Vi har hittat på väldigt mycket skoj när vi träffas. För ett tag sedan, så sågs vi och åkte iväg och klättrade i klätterverkstan i sickla. Först trodde jag att hon skulle bli lite skrämd av de höga väggarna som fanns där, men den bestämda blick och det mod jag mötte så visade hon att hon kunde och vågade.

Inte nog med att hon inte var orädd, hon lyckades dessutom klättra 9 meter! Det var inte bara en gång hon gjorde det, först trodde jag att hon skulle bli lite höjdrädd, för nio meter är ändå en bit. Men jag hade säkrat repet som man ska och kollat alla säkerhetsrutiner och kollat med henne och känt in henne. Ändå genomförde hon det hela 7 gånger efter varandra. Sedan bad jag henne ta en paus. Så man inte skulle bli för trött.

Jag tror hon måste ha känt sig väldigt stolt av det.
Se på bilden så förstår ni :)

Jag var så stolt över henne. Men det var jag innan med, men lite extra stolt blev man ändå.
Och ja visst kände hon sig själv stolt!

Hon är väldigt söt och intelligent. Det här måste hon få göra flera gånger.
Jag är fantastisk! och det är Tove med!

Här satt vi sedan och fikade lite med banan och pratade ut om upplevelserna och kättringen, ett viktigt moment, dvs känna gemenskapen att få dela samma upplevelse med någon.

Supermysig :)

Tillsist ett inre budskap.
Det är ok att få känna sig rädd ibland, det är ok att falla en stund också. Men lika viktigt är det också att man reser sig upp igen och lär sig något på vägen. Så är det med allt man möter i livet.

Så är det

KRAM
:D

p.s
Om det är någon som undrar angående sista bilden, så var lugn den är inte verklig :). Jag är alltid mån om min och andras säkerhet!
d.s

Fredagens danskväll

I en virvlande storm tar det sig ut, och gör sig hörd och sedd. Lekfulla rörelser smeker golvet lättsamt och kärleksfulla blickar kastas ut i rummet, där möts dem av andra lika kärleksfulla ögon. Ett leende utbrister och allt blir varmt. Nu är den stora danslokalen fylld med många människor. Fler har kommit in och börjat sina egna rörelser. Tillsammans testar vi och känner vi oss fram. Det blir allt hätskare tempo, de fem rytmerna har kommit in i nästa fas. Det skruvas upp något i volym och fart. En tillsynes lättsam kväll blev nu istället ett häftigt studsande runt om i rummet och det släpps loss ordentligt.

Det är många blickar nu som möts. Där står hon också en kärleksfull varelse, väntades på att bli sedd och medryckt. Jag fångar upp med blicken, bestämt och bjuder upp, fast inte med ord. Ord är överflödigt just nu. Visar istället en enkel och uppvaktningsfull dans. Vi testar våra gränser av både närhet och beröring i dansens form. Allt händer på en gång tycks det som. Tillsammans innan musiken tar ann vid någon annan låt så slutar vi upp oss med ett varmt leende och kram förstås. Det lekfulla flörtande som mer handlar om ett givande och tagande blev en fullständig njutbar rörelse.

Så här pågår kvällen nu fram och tillbaks, till en orgie av toner, bland svettande kroppar, närhet, dofter, beröringar, blickar.

Vad kan jag säga det var fantastisk kväll.

Det hela slutade sedan upp med en slags sharing. Folk blev två och två plötsligt. Många blickar mötte snabbt upp någon annan. Jag blev kvar en stund själv. Tänkandes att det är ok, är nöjd ändå. Men ändå blev det två av mig med, med någon annan.

Till mycket stillsamma toner nu, la sig personen på rygg och la sitt huvud först i mitt knä och sedan i mina händer. Jag formade den lätt som en varm och mjuk skål. Där hölls nu någon annans huvudet plötsligt i mina händer. Ett annat liv i mina händer. Vilken fin känsla som spred sig inombords.

Jag höll så försiktigt som jag bara kunde, gjorde en lättsam smekning på hennes kind för att skapa den extra trygghet som kunde behövdes. Ville gärna säga något fint till den personen, men jag förblev tyst. Kanske lika bra, för här var det närheten , den totala öppenheten att våga lita på någon annans händer som talade högt.

Det är ett stort förtroende det. När vi bytte låg jag nu på rygg plötsligt och la mitt huvud lika förtroget i hennes händer. Jag märkte att hennes lite smalare händer inte riktigt kunde bära mitt tunga bowlingklot till huvud :)

Så jag tittade upp och mötte hennes blick och log lite busigt. Hon förstod att jag märkte det blev för tungt så hon skrattade till lite. Men ändå lät hon mig få vila i hennes händer.

Jag gav henne en varm kram efteråt och tackade. Hon såg lika nöjd och glad ut själv :)

För mig var detta sharing. Det är olika för olika människor hur sådant här går till. Vissa kan vara mer öppnare och mer fria att både ge och ta för sig. Det finns verkligen de som är proffs på detta och kunde till och med sitta gränslande mot varandra och kramas väldigt nära med en okänd, men det brydde jag mig inte om. Det handlar om att vara lyhörd och respekterande. Alla klarar sig inte att öppna sig så mycket för en okänd som de inte känner. Även om de kanske vill.
 Jag tror att de flesta ändå vill bli fullständigt omfamnad och mottagen.

Så nu ska jag hoppa i säng för natten, med ett stort leende och glad förstås :)

Kvällens dans

Det känns skönt att fått börja komma igång med träningen igen. Kör nu Crossfit 3 gånger i veckan, med varvning av löpning och börjat på allvar att återuppbygga mig och åter nå de mål jag en gång satt. Först ska jag nå det mål som jag nådde precis innan sommaren. Efter ett par rad märkliga sjukdomar som bestred mitt mål och andra händelser som gjorde att man kom på sidospår ett tag så börjar jag nu åter finna tillbaks igen. Jag är bra bit på väg. :)
Det känns så skönt.

Jag har länge också drömt om att få kunna dansa igen. Har saknat den jättemycket, att få röra och beröras sig igenom med hjälp av dansens form. För ganska exakt ett år sedan, upptäckte jag frigörande dans via en go vän som introducerade mig in i detta. Först kände jag mig en aningen skeptisk till hel konceptet och bara själva titeln lät lite väl utsvävande, men efter ett modigt övertalande från min goa vän, och eftersom jag inte drar mig för nya utmaningar när de dyker upp, så tog jag mig ann saken och det visade sig faktiskt precis vara det som behövdes.

Jag är mycket av en spirituell person, men jag har även båda fötterna på jorden och nära förhållande till den. Inte för att jag ser mig som en materialist. Det spirituella i mig har mer med det inre livet att göra. Det som man normalt inte kanske tänker på så ofta, det som har med personlighetsutveckling att göra, öppenheten,sinnligheten, njutningen, kärleksfullheten, lekfullheten och annat som kan vara bra för både kropp och själ. Och det är många som jag stött på som har ett stort behov av detta men inte tar sig varken tid eller ann att bemöta detta inom dem. vissa väljer att sluta sig pga tidigare händelser, vissa väljer att vara hård och väldigt mycket materialistiska av sig, vissa väljer att inte känna något alls eller kanske gör dem det, men inte tar hand om detta. Vissa bryr sig inte alls om något eller andra.

Fine, det är upp till dem. Men dansen tog fram sidorna i mig som jag inte trodde fanns kvar. Man hade dem naturligt och lättsamt tillgängligt när man var barn, sedan hände något på vägen mot tonårsperioden och i livet därefter och man glömde bort dessa viktiga delar gradvist i livet. Tills att man än dag insåg att man varken kände något i huvudtaget eller kände att något saknas i ens liv.

Att få leka, att få vara i nuet, att få känna att man lever bland människor, utan en massa borden, förväntningar, krav, måsten, bortstötande och andra oväntade yttringar som sluter hela processen.
Att bara enkelt att vara öppen och mottaglig mot andra, mot sig självt, att få känna glädjen i allt. Jag lovar detta är en konst för många, det är inte lika självklart när man är vuxen att ha dessa sidor lätt tillgängliga som när man var liten. Det sätt vi lever på idag och de förväntningar som dels samhället och nära har på en, leder att man ofta anpassar sig eller helt enkelt dukar under.

Dåså, vad är frigörande dans nu då, en flummig sak? Absolut inte!
Detta blev för mig som oljan är för bilen, drivmedlet att orka fortsätta en liten bit till.

Dansa på! vart du än befinner dig eller gör. Ta en paus och dansa lite för dig självt.
Det ska jag göra ikväll. och jag ser verkligen fram emot det att få träffa nya ögon, likasinnade och lekfulla varelser som jag själv innerst inne är :)