Det känns skönt att fått börja komma igång med träningen igen. Kör nu Crossfit 3 gånger i veckan, med varvning av löpning och börjat på allvar att återuppbygga mig och åter nå de mål jag en gång satt. Först ska jag nå det mål som jag nådde precis innan sommaren. Efter ett par rad märkliga sjukdomar som bestred mitt mål och andra händelser som gjorde att man kom på sidospår ett tag så börjar jag nu åter finna tillbaks igen. Jag är bra bit på väg. :)
Det känns så skönt.
Jag har länge också drömt om att få kunna dansa igen. Har saknat den jättemycket, att få röra och beröras sig igenom med hjälp av dansens form. För ganska exakt ett år sedan, upptäckte jag frigörande dans via en go vän som introducerade mig in i detta. Först kände jag mig en aningen skeptisk till hel konceptet och bara själva titeln lät lite väl utsvävande, men efter ett modigt övertalande från min goa vän, och eftersom jag inte drar mig för nya utmaningar när de dyker upp, så tog jag mig ann saken och det visade sig faktiskt precis vara det som behövdes.
Jag är mycket av en spirituell person, men jag har även båda fötterna på jorden och nära förhållande till den. Inte för att jag ser mig som en materialist. Det spirituella i mig har mer med det inre livet att göra. Det som man normalt inte kanske tänker på så ofta, det som har med personlighetsutveckling att göra, öppenheten,sinnligheten, njutningen, kärleksfullheten, lekfullheten och annat som kan vara bra för både kropp och själ. Och det är många som jag stött på som har ett stort behov av detta men inte tar sig varken tid eller ann att bemöta detta inom dem. vissa väljer att sluta sig pga tidigare händelser, vissa väljer att vara hård och väldigt mycket materialistiska av sig, vissa väljer att inte känna något alls eller kanske gör dem det, men inte tar hand om detta. Vissa bryr sig inte alls om något eller andra.
Fine, det är upp till dem. Men dansen tog fram sidorna i mig som jag inte trodde fanns kvar. Man hade dem naturligt och lättsamt tillgängligt när man var barn, sedan hände något på vägen mot tonårsperioden och i livet därefter och man glömde bort dessa viktiga delar gradvist i livet. Tills att man än dag insåg att man varken kände något i huvudtaget eller kände att något saknas i ens liv.
Att få leka, att få vara i nuet, att få känna att man lever bland människor, utan en massa borden, förväntningar, krav, måsten, bortstötande och andra oväntade yttringar som sluter hela processen.
Att bara enkelt att vara öppen och mottaglig mot andra, mot sig självt, att få känna glädjen i allt. Jag lovar detta är en konst för många, det är inte lika självklart när man är vuxen att ha dessa sidor lätt tillgängliga som när man var liten. Det sätt vi lever på idag och de förväntningar som dels samhället och nära har på en, leder att man ofta anpassar sig eller helt enkelt dukar under.
Dåså, vad är frigörande dans nu då, en flummig sak? Absolut inte!
Detta blev för mig som oljan är för bilen, drivmedlet att orka fortsätta en liten bit till.
Dansa på! vart du än befinner dig eller gör. Ta en paus och dansa lite för dig självt.
Det ska jag göra ikväll. och jag ser verkligen fram emot det att få träffa nya ögon, likasinnade och lekfulla varelser som jag själv innerst inne är :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar