Idag gav jag mig ut för att springa. Sträckan blev ganska rejäl den här gången.
Jag märkte att jag inte bara hade sprungit en mil på nästan 46 minuter som jag brukar ta normalt på timmen, utan 2 mil och den togs på 1 h jag hade sprungit 2 mil!!
Jag tog höstens första halvmara på nästan 1:46.
haha, sedan fick jag nog krypa hem. Benen fick vad de tålde. Det märkliga är att jag inte kände någonting förräns jag började uppmärksamma att jag bara sprang på. Men den inre envisheten gav verkligen energi för att åstadkomma något. :)
Jag måste ha fått ett flow från ingenstans, energi som kom där den behövdes som bäst.
Tänk om ...jag bara hade haft ännu mer energi, då hade jag förmodligen tagit min första helmara. Men jag kommer dit också :)
Efter en bra vecka med mycket träning och kompisträffar, så var det dax igen.
Nu ska det ut och dansas igen.
Precis som om man inte kunde få nog. Jag vet inte vad det är riktigt.
Det är något i min själ som skriker efter detta, varje gång. Något som tycks vilja ta en plats i ens hjärta. Vad i dansen är det som lockar så mycket? är det mötet ? är det kontakten med människorna, närheten, intensiteten ? Något är det. Ska ta reda på det iallafall ikväll se om man kan finna svaren på dessa frågor. Blir iallafall ett bra komplement till fitness träningen :)
Börjar verkligen komma i form ordentligt, hitta smått tillbaks till den form innan sommaren.
Kroppen är fantastisk!
Så till alla modiga singlar, icke-singlar, gifta eller andra lyckliga och olyckliga människor därute, strax tillbaks med den dagliga rapporten, håll ut! :)
kl var 09:00 men ingen bil syntes till. Vart är han? - tänkte jag, väntades i det lokala cafet där jag bor, med lite spännande förväntan av dagens mål, hoppades man att bilen snart skulle dyka upp, så vi kunde åka till klätterverket. Klätterverket är ett ställe i Sickla som erbjuder inomhusklättring och som har väggar som har försetts med ett gäng olikformade och greppliknande anordningar i alla former så man kunde ta sig upp för väggarna. Nu ringde det på mobilen, klockan var ungefär 09:04. Hallå - svarade jag. Ingen brådska svarade rösten på andra sidan. Det var Magnus. Min träningskompis för dagen, som nu vill komma igång att köra igen efter att ha haft ett lite längre uppehåll. Han har klättrat mycket tidigare och kände att det var dax att återuppta den förlorade tiden. Det är lugnt - svarade jag med lite lättsam röst. Kom när du kommer svarade jag. Innan vi la på, han jag kasta några flera ord i luren, "jag ser fram emot detta , ska bli kul".
Vi hade verkligen hela dagen på oss, så vi behövde inte göra någon brådska av historien. Vilket kändes skönt. Klockan började närma sig 10:00, nu kom han, och iväg for vi nu mot vårt mål.
Väl inne på klätterverket, och nu plötsligt med ett par klätterskor på oss, tog vi oss ann att värma upp lite, vi s.k. tunneln. Tunneln är en väg som har ett överhäng på nästan 45 grader. ibland kunde det nästan vara helt upp och ned, tycktes det se ut som. När magnus sedan fick löpa fritt tog han sig i ett enda svep rakt upp längs hela den lutningen. Måste ha varit nära 5 meter upp. Låter inte mycket, men tänker man på lutningen av väggen och den träningsnivån vi befann oss på, kände detta sig övermäktigt ändå. Riktigt imponerande var det. Det vi övade var bouldering.
Bouldering är en form av klättring där man klättrar på mindre väggar
utan rep. Väggarna är upp till 5 meter höga och har tjockmadrasser
under sig. Just för att öva upp sin klättringsteknik utan att skada sig.
Här är lite tjusiga bilder förresten av dagens strapats.
Jösses vad många greppklossar det fanns. Blev väldigt förvirrande :)
Det blev en hel träningsdag på 5 timmar och då inklusive styrketräning efteråt.
Men jösses vilken träningsverk. Jag fann att det verkligen fanns muskler som jag inte trodde behövdes. Men i och med detta, så insåg jag också att detta var precis som allt annat, en tekniksport. Mycket handlar om vilken klättringsteknik man använder och är nästan A och O för en framgångsrik klättring. Har du den så kan du prestera mycket bättre med mindre energi och mindre kraft. Vilket jag naturligtvis inte gjorde och fick arbeta istället bara med musklerna :)
Och där kan man bara bli bättre på måste erkännas :)
Så det hela blev ju en rejäl utmaning denna dag, men sådan är jag, jag gillar utmaningar :)
Så jag njöt av det hela, lika mycket som Magnus måste ha gjort.
Här är också Magnus mitt i sin performance:
Snacka om vilket överhäng ;)
och här blev min belöning för dagen:
Ont i båda händerna samt en massa sårskorpor på fingrarna.
Vi har hittat på väldigt mycket skoj när vi träffas. För ett tag sedan, så sågs vi och åkte iväg och klättrade i klätterverkstan i sickla. Först trodde jag att hon skulle bli lite skrämd av de höga väggarna som fanns där, men den bestämda blick och det mod jag mötte så visade hon att hon kunde och vågade.
Inte nog med att hon inte var orädd, hon lyckades dessutom klättra 9 meter! Det var inte bara en gång hon gjorde det, först trodde jag att hon skulle bli lite höjdrädd, för nio meter är ändå en bit. Men jag hade säkrat repet som man ska och kollat alla säkerhetsrutiner och kollat med henne och känt in henne. Ändå genomförde hon det hela 7 gånger efter varandra. Sedan bad jag henne ta en paus. Så man inte skulle bli för trött.
Jag tror hon måste ha känt sig väldigt stolt av det.
Se på bilden så förstår ni :)
Jag var så stolt över henne. Men det var jag innan med, men lite extra stolt blev man ändå.
Och ja visst kände hon sig själv stolt!
Hon är väldigt söt och intelligent. Det här måste hon få göra flera gånger.
Jag är fantastisk! och det är Tove med!
Här satt vi sedan och fikade lite med banan och pratade ut om upplevelserna och kättringen, ett viktigt moment, dvs känna gemenskapen att få dela samma upplevelse med någon.
Supermysig :)
Tillsist ett inre budskap.
Det är ok att få känna sig rädd ibland, det är ok att falla en stund också. Men lika viktigt är det också att man reser sig upp igen och lär sig något på vägen. Så är det med allt man möter i livet.
Så är det
KRAM
:D
p.s
Om det är någon som undrar angående sista bilden, så var lugn den är inte verklig :). Jag är alltid mån om min och andras säkerhet!
d.s
I en virvlande storm tar det sig ut, och gör sig hörd och sedd. Lekfulla rörelser smeker golvet lättsamt och kärleksfulla blickar kastas ut i rummet, där möts dem av andra lika kärleksfulla ögon. Ett leende utbrister och allt blir varmt. Nu är den stora danslokalen fylld med många människor. Fler har kommit in och börjat sina egna rörelser. Tillsammans testar vi och känner vi oss fram. Det blir allt hätskare tempo, de fem rytmerna har kommit in i nästa fas. Det skruvas upp något i volym och fart. En tillsynes lättsam kväll blev nu istället ett häftigt studsande runt om i rummet och det släpps loss ordentligt.
Det är många blickar nu som möts. Där står hon också en kärleksfull varelse, väntades på att bli sedd och medryckt. Jag fångar upp med blicken, bestämt och bjuder upp, fast inte med ord. Ord är överflödigt just nu. Visar istället en enkel och uppvaktningsfull dans. Vi testar våra gränser av både närhet och beröring i dansens form. Allt händer på en gång tycks det som. Tillsammans innan musiken tar ann vid någon annan låt så slutar vi upp oss med ett varmt leende och kram förstås. Det lekfulla flörtande som mer handlar om ett givande och tagande blev en fullständig njutbar rörelse.
Så här pågår kvällen nu fram och tillbaks, till en orgie av toner, bland svettande kroppar, närhet, dofter, beröringar, blickar.
Vad kan jag säga det var fantastisk kväll.
Det hela slutade sedan upp med en slags sharing. Folk blev två och två plötsligt. Många blickar mötte snabbt upp någon annan. Jag blev kvar en stund själv. Tänkandes att det är ok, är nöjd ändå. Men ändå blev det två av mig med, med någon annan.
Till mycket stillsamma toner nu, la sig personen på rygg och la sitt huvud först i mitt knä och sedan i mina händer. Jag formade den lätt som en varm och mjuk skål. Där hölls nu någon annans huvudet plötsligt i mina händer. Ett annat liv i mina händer. Vilken fin känsla som spred sig inombords.
Jag höll så försiktigt som jag bara kunde, gjorde en lättsam smekning på hennes kind för att skapa den extra trygghet som kunde behövdes. Ville gärna säga något fint till den personen, men jag förblev tyst. Kanske lika bra, för här var det närheten , den totala öppenheten att våga lita på någon annans händer som talade högt.
Det är ett stort förtroende det. När vi bytte låg jag nu på rygg plötsligt och la mitt huvud lika förtroget i hennes händer. Jag märkte att hennes lite smalare händer inte riktigt kunde bära mitt tunga bowlingklot till huvud :)
Så jag tittade upp och mötte hennes blick och log lite busigt. Hon förstod att jag märkte det blev för tungt så hon skrattade till lite. Men ändå lät hon mig få vila i hennes händer.
Jag gav henne en varm kram efteråt och tackade. Hon såg lika nöjd och glad ut själv :)
För mig var detta sharing. Det är olika för olika människor hur sådant här går till. Vissa kan vara mer öppnare och mer fria att både ge och ta för sig. Det finns verkligen de som är proffs på detta och kunde till och med sitta gränslande mot varandra och kramas väldigt nära med en okänd, men det brydde jag mig inte om. Det handlar om att vara lyhörd och respekterande. Alla klarar sig inte att öppna sig så mycket för en okänd som de inte känner. Även om de kanske vill.
Jag tror att de flesta ändå vill bli fullständigt omfamnad och mottagen.
Så nu ska jag hoppa i säng för natten, med ett stort leende och glad förstås :)
Det känns skönt att fått börja komma igång med träningen igen. Kör nu Crossfit 3 gånger i veckan, med varvning av löpning och börjat på allvar att återuppbygga mig och åter nå de mål jag en gång satt. Först ska jag nå det mål som jag nådde precis innan sommaren. Efter ett par rad märkliga sjukdomar som bestred mitt mål och andra händelser som gjorde att man kom på sidospår ett tag så börjar jag nu åter finna tillbaks igen. Jag är bra bit på väg. :)
Det känns så skönt.
Jag har länge också drömt om att få kunna dansa igen. Har saknat den jättemycket, att få röra och beröras sig igenom med hjälp av dansens form. För ganska exakt ett år sedan, upptäckte jag frigörande dans via en go vän som introducerade mig in i detta. Först kände jag mig en aningen skeptisk till hel konceptet och bara själva titeln lät lite väl utsvävande, men efter ett modigt övertalande från min goa vän, och eftersom jag inte drar mig för nya utmaningar när de dyker upp, så tog jag mig ann saken och det visade sig faktiskt precis vara det som behövdes.
Jag är mycket av en spirituell person, men jag har även båda fötterna på jorden och nära förhållande till den. Inte för att jag ser mig som en materialist. Det spirituella i mig har mer med det inre livet att göra. Det som man normalt inte kanske tänker på så ofta, det som har med personlighetsutveckling att göra, öppenheten,sinnligheten, njutningen, kärleksfullheten, lekfullheten och annat som kan vara bra för både kropp och själ. Och det är många som jag stött på som har ett stort behov av detta men inte tar sig varken tid eller ann att bemöta detta inom dem. vissa väljer att sluta sig pga tidigare händelser, vissa väljer att vara hård och väldigt mycket materialistiska av sig, vissa väljer att inte känna något alls eller kanske gör dem det, men inte tar hand om detta. Vissa bryr sig inte alls om något eller andra.
Fine, det är upp till dem. Men dansen tog fram sidorna i mig som jag inte trodde fanns kvar. Man hade dem naturligt och lättsamt tillgängligt när man var barn, sedan hände något på vägen mot tonårsperioden och i livet därefter och man glömde bort dessa viktiga delar gradvist i livet. Tills att man än dag insåg att man varken kände något i huvudtaget eller kände att något saknas i ens liv.
Att få leka, att få vara i nuet, att få känna att man lever bland människor, utan en massa borden, förväntningar, krav, måsten, bortstötande och andra oväntade yttringar som sluter hela processen.
Att bara enkelt att vara öppen och mottaglig mot andra, mot sig självt, att få känna glädjen i allt. Jag lovar detta är en konst för många, det är inte lika självklart när man är vuxen att ha dessa sidor lätt tillgängliga som när man var liten. Det sätt vi lever på idag och de förväntningar som dels samhället och nära har på en, leder att man ofta anpassar sig eller helt enkelt dukar under.
Dåså, vad är frigörande dans nu då, en flummig sak? Absolut inte!
Detta blev för mig som oljan är för bilen, drivmedlet att orka fortsätta en liten bit till.
Dansa på! vart du än befinner dig eller gör. Ta en paus och dansa lite för dig självt.
Det ska jag göra ikväll. och jag ser verkligen fram emot det att få träffa nya ögon, likasinnade och lekfulla varelser som jag själv innerst inne är :)
