Jag märkte att jag inte bara hade sprungit en mil på nästan 46 minuter som jag brukar ta normalt på timmen, utan 2 mil och den togs på 1 h jag hade sprungit 2 mil!!
Jag tog höstens första halvmara på nästan 1:46.
haha, sedan fick jag nog krypa hem. Benen fick vad de tålde. Det märkliga är att jag inte kände någonting förräns jag började uppmärksamma att jag bara sprang på. Men den inre envisheten gav verkligen energi för att åstadkomma något. :)
Jag måste ha fått ett flow från ingenstans, energi som kom där den behövdes som bäst.
Tänk om ...jag bara hade haft ännu mer energi, då hade jag förmodligen tagit min första helmara. Men jag kommer dit också :)
Springa är ett bra sätt att lätta på trycket. Milen på 45 minuter är imponerande.
SvaraRaderaJa, det är ett utmärkt sätt att lätta på trycket.
SvaraRaderaDet känns rejält. Man fick ta i lite. Är inte i så dålig fas ändå. Men det behövs betydligt bättre upplägg av just löpträningen. Vilket jag ska göra de närmaste veckorna. Så jag kommer upp i min mara och längre än så till min första ultrasträcka. Det är målet inför 2013 att delta i en ultralöpningstävling.