Fredagens danskväll

I en virvlande storm tar det sig ut, och gör sig hörd och sedd. Lekfulla rörelser smeker golvet lättsamt och kärleksfulla blickar kastas ut i rummet, där möts dem av andra lika kärleksfulla ögon. Ett leende utbrister och allt blir varmt. Nu är den stora danslokalen fylld med många människor. Fler har kommit in och börjat sina egna rörelser. Tillsammans testar vi och känner vi oss fram. Det blir allt hätskare tempo, de fem rytmerna har kommit in i nästa fas. Det skruvas upp något i volym och fart. En tillsynes lättsam kväll blev nu istället ett häftigt studsande runt om i rummet och det släpps loss ordentligt.

Det är många blickar nu som möts. Där står hon också en kärleksfull varelse, väntades på att bli sedd och medryckt. Jag fångar upp med blicken, bestämt och bjuder upp, fast inte med ord. Ord är överflödigt just nu. Visar istället en enkel och uppvaktningsfull dans. Vi testar våra gränser av både närhet och beröring i dansens form. Allt händer på en gång tycks det som. Tillsammans innan musiken tar ann vid någon annan låt så slutar vi upp oss med ett varmt leende och kram förstås. Det lekfulla flörtande som mer handlar om ett givande och tagande blev en fullständig njutbar rörelse.

Så här pågår kvällen nu fram och tillbaks, till en orgie av toner, bland svettande kroppar, närhet, dofter, beröringar, blickar.

Vad kan jag säga det var fantastisk kväll.

Det hela slutade sedan upp med en slags sharing. Folk blev två och två plötsligt. Många blickar mötte snabbt upp någon annan. Jag blev kvar en stund själv. Tänkandes att det är ok, är nöjd ändå. Men ändå blev det två av mig med, med någon annan.

Till mycket stillsamma toner nu, la sig personen på rygg och la sitt huvud först i mitt knä och sedan i mina händer. Jag formade den lätt som en varm och mjuk skål. Där hölls nu någon annans huvudet plötsligt i mina händer. Ett annat liv i mina händer. Vilken fin känsla som spred sig inombords.

Jag höll så försiktigt som jag bara kunde, gjorde en lättsam smekning på hennes kind för att skapa den extra trygghet som kunde behövdes. Ville gärna säga något fint till den personen, men jag förblev tyst. Kanske lika bra, för här var det närheten , den totala öppenheten att våga lita på någon annans händer som talade högt.

Det är ett stort förtroende det. När vi bytte låg jag nu på rygg plötsligt och la mitt huvud lika förtroget i hennes händer. Jag märkte att hennes lite smalare händer inte riktigt kunde bära mitt tunga bowlingklot till huvud :)

Så jag tittade upp och mötte hennes blick och log lite busigt. Hon förstod att jag märkte det blev för tungt så hon skrattade till lite. Men ändå lät hon mig få vila i hennes händer.

Jag gav henne en varm kram efteråt och tackade. Hon såg lika nöjd och glad ut själv :)

För mig var detta sharing. Det är olika för olika människor hur sådant här går till. Vissa kan vara mer öppnare och mer fria att både ge och ta för sig. Det finns verkligen de som är proffs på detta och kunde till och med sitta gränslande mot varandra och kramas väldigt nära med en okänd, men det brydde jag mig inte om. Det handlar om att vara lyhörd och respekterande. Alla klarar sig inte att öppna sig så mycket för en okänd som de inte känner. Även om de kanske vill.
 Jag tror att de flesta ändå vill bli fullständigt omfamnad och mottagen.

Så nu ska jag hoppa i säng för natten, med ett stort leende och glad förstås :)